Russell, Bertrand Arthur William 1872-1970

Biografi
Engelsk filosof, logiker, matematiker och samhällskritiker. Familjen tillhörde Whigaristokratin, men föräldrarna dog tidigt och Russell uppfostrades av privatlärare och guvernanter. Redan som ung växte ett intresse för matematik och 1890 började han studera matematik vid Cambridge för Whitehead. Deltog också i filosofiska diskussioner i föreningen Apostlarna, där bl.a. McTaggart och Moore var medlemmar. 1896 utkom German Social Democracy. Undervisade i Cambridge 1895-1901 efter att ha erhållit en forskaranställning på en avhandling om geometrins grundvalar. Engagerade sig i politiska och sociala frågor och hade kontakt med flera ledande socialister, bl.a. Shaw och Wells. Under boerkriget blev han pacifist. 1907 ställde han upp som parlamentskandidat för National Union of Women´s Suffrage Societies, utan framgång. 1910-1913 utkom Principia Mathematica (Matematikens Principer) i tre band, skrivet tillsammans med Whitehead. 1910-1915 undervisade han åter vid Cambridge, men förlorade därefter sin anställning p.g.a. kontroversiella politiska, religiösa och sexualmoraliska åsikter. 1916 satt han i fängelse för sin pacifistiska övertygelse. 1913 utkom The Problems of Philosophy, 1914 Our Knowledge of the External World, 1916 Principles of Social Reconstruction och 1918 The Philosophy of Logical Atomism och Roads to Freedom. Reste på flera föredragsturnéer i USA. 1920 publicerades The Theory and Practise of Bolshevism, 1921 The Analysis of Mind, 1927 The Analysis of Matter, 1929 Marriage and Morals och 1930 The Conquest of Happiness. 1931 ärvde han titeln Earl Russell och nominerades under denna period två gånger som labourkandidat till parlamentet, utan framgång. 1934 utkom Freedom and Organization 1814-1914. Från 1938 till 1944 var han gästprofessor vid en rad nordamerikanska universitet. 1944 var han åter vid Trinity College, där han erhöll ett fellowship. 1945 utkom History of Western Philosophy och tre år senare Human Knowledge: Its Scope and Limits. 1949 fick han förtjänstmedalj och 1950 Nobelpriset i litteratur. Russell fortsatte sitt engagemang i politiska frågor, bl.a. för nedrustning och vapenvägran och emot kärnvapen. 1961 satt han åter i fängelse p.g.a. sin pacifism. 1967 utkom War Crimes in Vietnam.

Analytisk filosofi
Russell är en av grundarna av den s.k. analytiska filosofin. En viktig uppgift för filosofin är att analysera olika grundläggande termer. Vissa filosofiska problem kan upplösas genom att visa att de bygger på en felaktig förståelse av hur vårt språk fungerar. "Filosofins uppgift, sådan jag uppfattar den, är väsentligen logisk analys följd av logisk syntes. ... Den viktigaste delen anser jag bestå i att kritisera och klargöra begrepp vilka man är benägen att betrakta som fundamentala och okristiskt acceptera." skriver han. Som exempel nämner Russell själsliv, materia, medvetande, kunskap, erfarenhet, kausalitet, vilja, tid. Russells analys av hur man skall förstå bestämda beskrivningar (se nedan) har blivit något av ett paradigm för hur analytisk filosofi kan bedrivas.

Logik
Bland Russells bidrag till logiken märks bl.a. hans axiomatiseringar av satslogiken och predikatlogiken i Principia Mathematica (skriven tillsammans med Whitehead), hans upptäckt av Russells paradox, hans försvar av logicismen, och hans utveckling av typteorin.

Logicismen
Russell försvarar den s.k. logicismen, uppfattningen att matematiken, i en viss mening, kan reduceras till formell logik. Han tänkte sig att alla matematiska sanningar (åtminstone alla aritmetiska sanningar) kan översättas till logiska sanningar och att alla matematiska bevis kan omformuleras till logiska bevis.

En grundläggande idé i försvaret av logicismen är att tal kan identifieras med klasser av klasser. Talet 1 kan t.ex. betraktas som klassen av alla klasser med ett element, talet 2 som klassen av alla klasser med två element, osv. Satsen "Det finns åtminstone två filosofer" kan med hjälp av predikatlogik översättas till "Det finns en filosof x och en filosof y och x är inte identisk med y", satsen "Det finns högst två filosofer" till "Om det finns en filosof x, en filosof y och en filosof z, så är x identisk med y, eller y identisk med z, eller x identisk med z", och satsen "Det finns exakt två filosofer" till "Det finns en filosof x och en filosof y och x är inte identisk med y och om det finns en filosof z så är z identisk med x eller med y". Tanken är att tal-teoretiska operationer kan reduceras till eller förklaras i termer av mängd-teoretiska operationer, såsom skärning, union och differens. Unionen av två (ändliga och disjunkta) mängder med m respektive n element är t.ex. en mängd med m + n element.

Russells paradox
Russells paradox är ett problem inom mängdläran. Antag att det för alla egenskaper F finns en mängd som består av alla och bara de entiteter som har F. Då finns det t.ex. en mängd som består av allting, nämligen mängden av x sådana att x är identisk med x. Denna mängd innehåller sig själv som element. En del mängder har denna egenskap, men de flesta har den inte. Talet 7 är t.ex. inte ett element i talet 7. Inte heller mängden av naturliga tal eller mängden av alla katter är element i sig själva. Betrakta nu mängden R av alla entiteter som inte är element i sig själva. Russells paradox uppstår när vi försöker ta reda på om denna mängd är ett element i sig själv eller inte. Antag att R är ett element i R. Då följer det att R inte är ett element i R, eftersom R måste uppfylla sitt eget villkor för medlemskap. Antag istället att R inte är ett element i R. Då uppfyller R sitt eget villkor för medlemskap, varför R är ett element i R. Av detta följer det att R är ett element i R om och endast om det inte är fallet att R är ett element i R, vilket uppenbarligen är en självmotsägelse.

Typteorin
Russell utvecklar en typteori som delar in verklighetens entiteter i en hierarki av olika typer. Han menar att denna teori kan användas för att lösa Russells paradox och också flera andra logiska eller semantiska paradoxer (t.ex. den s.k. lögnarparadoxen.) Grundtanken är att varje entitet tillhör en och bara en logisk typ; det är inte möjligt att tala om en ny entitet av entiteter av en viss typ om inte den nya entiteten själv tillhör en högre typ. Med avseende på klasser gäller t.ex. följande: den grundläggande typen är individer, nästa typ är klasser av individer, nästa igen är klasser av klasser av individer osv. Annorlunda formulerat, alla uttryck i språket är ordnade i en hierarki, med uttryck som handlar om individer på den lägsta nivån, uttryck som handlar om klasser av individer på den näst lägsta nivån, uttryck som handlar om klasser av klasser av individer på den näst, näst lägsta nivån osv. Man kan alltså inte använda vilket villkor eller vilken egenskap som helst för att forma en klass (eller mängd); inte alla utsagofunktioner bestämmer klasser. Ett uttryck som "x är inte medlem av sig själv" är därmed ogrammatiskt, enligt typteorin. Detsamma gäller uttrycket "Mängden av alla mängder som inte är medlemmar av sig själva är medlem av sig själv"; det är varken sant eller falskt utan meningslöst.

Kunskapsteori
Russell gör en distinktion mellan kunskap om ting och kunskap om sanningar. I båda fallen finns det två typer: omedelbar kunskap och härledd kunskap. Vår omedelbara kunskap om ting, vilken Russell kallar bekantskap (kunskap genom bekantskap), består av två sorter beroende på om de ting vi har kunskap om är individuella ting eller universalier (egenskaper och relationer). Vi har kunskap genom bekantskap om sinnesdata och sannolikt också om oss själva; detta är kunskap om individuella ting. Vi kan ha kunskap genom bekantskap om sådana universella ting som sinneskvaliteter, rums- och tidsrelationer, likhet och vissa logiska universalier. Men det tycks inte finnas någon enkel metod att avgöra vilka universalier vi kan ha kunskap om genom bekantskap. Vår härledda kunskap om ting, vilken Russell kallar kunskap genom beskrivning, involverar alltid både bekantskap om något och kunskap om sanningar. Vår omedelbara kunskap om sanningar kan kallas intuitiv kunskap, och de sanningar som vi har kunskap om på detta sätt själv-evidenta. Bland sanningar av detta slag märks sådana som handlar om vad som är omedelbart givet i sinneserfarenheten, vissa abstrakta logiska och aritmetiska principer, och sannolikt vissa etiska propositioner. Vår härledda kunskap om sanningar består av allt som vi kan härleda från själv-evidenta sanningar med hjälp av själv-evidenta härledningsprinciper.

Bestämda beskrivningar
Russells teori för bestämda beskrivningar bygger på idén att en sats djupstruktur kan skilja sig från dess grammatiska ytstruktur. En bestämd beskrivning är ett uttryck av följande typ: "Den nuvarande kungen av Frankrike", "Författaren till Waverley" eller "Det jämna primtalet". Sådana beskrivningar tycks fungera på samma sätt som äkta namn och referera till exakt en individ (ett ting) som existerar. Betrakta t.ex. satserna (1) "Den nuvarande kungen av Frankrike är skallig", och (2) "Scott är skallig". Enligt den grammatiska ytstrukturen är (1) och (2) subjekt-predikat utsagor, där "Den nuvarande kungen av Frankrike" respektive "Scott" fungerar som subjekt och "är skallig" som predikat. Det är naturligt att anta att subjektet refererar till en individ i dessa satser och att predikatet tillskriver denna individ en egenskap, nämligen egenskapen att vara skallig. Båda dessa satser skulle då i predikatlogik kunna symboliseras på följande sätt Ps, där s är en konstant som refererar till subjektet och P är ett predikat som tillskriver subjektet en egenskap. Att alltid tolka bestämda beskrivningar på detta sätt är emellertid problematiskt.

För det första, enligt lagen om det uteslutna tredje måste antingen "A är B" eller "A är inte B" vara sann. Det tycks innebära att antingen (1) "Den nuvarande kungen av Frankrike är skallig" är sann eller att (3) "Den nuvarande kungen av Frankrike är inte skallig" är sann. I bägge fallen kan vi sluta oss till att den nuvarande kungen av Frankrike existerar, givet att "Den nuvarande kungen av Frankrike" denoterar en existerande individ. Men Frankrike har ingen nuvarande kung (landet är inte en monarki). Både (1) och (3) tycks vara falska.

För det andra, "Scott är författaren till Waverley" är sann. Men det förefaller inte vara sant att "Scott" och "författaren till Waverley" är utbytbara i alla kontexter. För "George IV ville veta om Scott var författaren till Waverley" är sann, men "George IV ville veta om Scott var Scott" är sannolikt falsk. Så, den bestämda beskrivningen "författaren till Waverley" tycks inte fungera på samma sätt som ett äkta namn.

För det tredje, det tycks finnas negativa existensutsagor som är sanna. Betrakta t.ex. satsen (4) "Det gyllene berget existerar inte". Denna sats tycks vara sann. Men om den bestämda beskrivningen "Det gyllene berget" denoterar ett existerande ting, tycks detta inte vara möjligt. En möjlig lösning på detta problem kunde vara att anta att "Det gyllene berget" refererar till ett objekt som inte existerar. Russell anser dock att denna lösning, om möjligt, bör undvikas.

Enligt Russell skall bestämda beskrivningar betraktas som "ofullständiga symboler" som får en mening i en kontext men som är meninglösa då de förekommer isolerade. (1) "Den nuvarande kungen av Frankrike är skallig" säger enligt honom att det finns åtminstone en individ som är en nuvarande kung av Frankrike, att det finns högst en individ som är en nuvarande kung av Frankrike, och att denna individ är skallig. I predikatlogik skulle denna sats kunna symboliseras på följande sätt (5) (Ex)((Kx&(y)(Ky->y=x))&Sx), där (Ex) är den s.k. existenskvantifikatorn, (y) är den s.k. allkvantifikatorn, "&" är konjunktionstecknet, "->" betecknar materiell implikation, "=" är identitetstecknet, K representerar predikatet "är en nuvarande kung av Frankrike" och S representerar predikatet "är skallig". Och andra bestämda beskrivningar kan tolkas på liknande sätt.

Med hjälp av denna analys kan man undvika de problem som nämnts ovan. (1) kan symboliseras som (5) och (3) kan symboliseras på följande sätt (6) (Ex)((Kx&(y)(Ky->y=x))&-Sx), där "-" är det s.k. negationstecknet. Både (5) och (6) är falska eftersom det inte finns någon nuvarande kung av Frankrike. Vi behöver därför inte förneka lagen om det uteslutna tredje. Detta löser det första problemet. Scott är Scott kan symboliseras på följande sätt i predikatlogik (7) s=s, där s är en konstant som denoterar Scott. Men eftersom "författaren till Waverley" är en bestämd beskrivning, symboliserar vi "Scott är författaren till Waverley" på följande sätt: (8) (Ex)((Fx&(y)(Fy->y=x))&s=x), där F representerar predikatet "författade Waverley". (8) kan läsas "En och endast en entitet skrev Waverley och Scott var identisk med denna entitet". (7) och (8) säger inte samma sak. (7) är logiskt sann, men det är inte (8). Det George IV ville veta var sannolikt om (8) var sann, inte om (7) var sann. Satsen "Scott var författaren till Waverley" innehåller inte någon beståndsdel "författaren till Waverley" för vilken vi kan sätta in "Scott", enligt Russell. Detta löser det andra problemet. (4) "Det gyllene berget existerar inte" kan symboliseras på följande sätt (9) -(Ex)((Gx&Bx)&(y)((Gy&By)->y=x)), där G representerar predikatet "är gyllene" och B representerar predikatet "är ett berg". Denna sats säger att det inte är fallet att det existerar exakt ett gyllene berg, och denna sats är sann. Vi behöver alltså inte symbolisera (4) på följande sätt -Eb, där E representerar predikatet "existerar" och b är ett namn som antas denotera det gyllene berget. Detta löser det tredje problemet.

Medvetandefilosofi
Vad gäller förhållandet mellan kropp och själ försvarar Russell den s.k. neutrala monismen, uppfattningen att världen enbart består av en typ av substans som varken är enbart mental eller enbart fysikalisk. Det mentala och det fysikaliska är snarare aspekter av en och samma verklighet.

Så här förklarar Russell själv denna teori. "'Neutral monism'-i motsats till idealistisk monism och materialistisk monism-är teorin att de ting som i allmänhet betraktas som mentala och de ting som i allmänhet betraktas som fysikaliska inte skiljer sig åt med avseende på någon intrinsikal egenskap som den ena mängden har och den andra inte, utan skiljer sig åt enbart med avseende på arrangemang och kontext."

Tre populära teorier om förhållandet mellan kropp och själ är idealism, fysikalism och dualism. Enligt idealismen är allting mentalt, det finns ingen icke-mental fysikalisk verklighet och inga substanser som inte är mentala. Enligt fysikalismen är allting fysikaliskt, det finns ingen icke-fysikalisk mental verklighet och inga substanser som inte är fysikaliska. Enligt dualismen finns det både mentala och fysikaliska substanser eller en mental och fysikalisk verklighet som skiljer sig åt på ett radikalt sätt. Den neutrala monismen är ett alternativ till alla dessa teorier. Det som är givet är det som omedelbart visar sig i sinneserfarenheten. Detta kan betraktas som någonting mentalt eller som någonting fysikaliskt beroende på vilket perspektiv vi väljer att inta och hur vi ordnar våra sinnesdata.

Denna tanke kan också uttryckas på följande sätt. Medvetande är liksom materia ett komplex av logiska konstruktioner ur sinnesdata. Ordnade på ett sätt - som beskrivna av fysikens lagar - utgör sinnesdata materiella föremål, och ordnade på ett annat sätt - som beskrivna av psykologins lagar - utgör de medvetanden. Men i sig själva är de varken mentala eller materiella.

Daniel Rönnedal 1998, 2013

Till toppen