Locke, John 1632-1704

Biografi
Engelsk filosof, psykolog, pedagog och läkare. Föddes i Wrington vid Bristol, studerade den nya naturvetenskapen vid Christ Church College, Oxford University, från 1652 och fördjupade sig i Descartes verk. Från 1659 verkade han som lärare i klassiska språk och moralfilosofi vid universitetet. Företog en kort utrikesresa, då han bl.a. vistades i Berlin som legationssekreterare vid kurfurstens hov. 1664 återvände han till Oxford där han lärde känna lord Ashley Cooper, senare earl av Shaftesbury och skötte fram till 1683 olika politiska och administrativa uppgifter och erhöll bl.a. 1672 och 1679 inflytelserika ämbeten tack vare sin vänskap med earlen. Genomförde kortare resor till Frankrike och Italien. 1683 gick Locke i landsflyckt, då Shaftesbury föll och återvände efter revolutionen 1689. Under denna tid vistades han i Holland och det var där hans kanske viktigaste verk tillkom, Essay Concerning Human Understanding 1689 och Two Treatises of Government 1690. 1689 utkom Letter Concerning Toleration och 1690 och 1692 publicerades två brev till. Locke följde Wilhelm av Oranien till England och vistades från 1692 i Essex. 1693 publicerades Some thoughts Concerning Education och 1695 utkom The Reasonableness of Christianity. Fram till år 1700 innehade Locke administrativa uppgifter, då hans hälsa tvingade honom att dra sig tillbaka. Locke dog år 1704.

Metafysik
Locke menar att det finns en Gud, en yttervärld av kroppar med primära och sekundära egenskaper, samt krafter att påverka andra objekt, mänskliga själar och deras idéer. Att vi själva existerar vet vi intuitivt, kunskapen om Guds existens är en form av demonstrativ kunskap, och kunskapen om övriga ting är sensitiv, dvs. den bygger på varseblivning.

En av Lockes mest kända idéer är distinktionen mellan primära och sekundära kvaliteter. Med en kvalitet menar Locke förmågan hos ett föremål att framkalla idéer hos våra själar. Idéerna, som är de omedelbara objekten för uppfattning, tanke eller förståelse, är därmed någonting annat än kvaliteter. En snöboll har t.ex. förmågan att framkalla idéerna om vitt, kallt och runt. Det hos snöbollen som framkallar dessa idéer kallar Locke kvaliteter. Primära kvaliteter är sådana som omöjligen kan skiljas från ett föremål, i vilket tillstånd detta än befinner sig, dvs. sådana som föremålet alltid behåller oavsett vilka förvandlingar och förändringar det undergår. Primära kvaliteter är soliditet, utsträckning, form, rörelse eller vila och antal. Primära kvaliteter finns i tingen själva antingen de varseblivs eller ej. Sekundära kvaliteter är sådana kvaliteter som inte är någonting annat hos tingen själva än förmågan att framkalla olika förnimmelser hos oss, t.ex. färg-, ljud- och smakförnimmelser. De sekundära egenskaperna (som också kallas sinneskvaliteter) beror av tingens primära kvaliteter, dvs. av storleken, formen, strukturen och rörelsen hos objektens delar. Idéerna om de primära kvaliteterna hos kropparna liknar dessa kvaliteter och förebilden till dem finns hos kropparna själva. De idéer som framkallas av de sekundära kvaliteterna, däremot, saknar sådan likhet. Förutom primära och sekundära kvaliteter talar Locke om en tredje typ av egenskaper hos kroppar, en typ av egenskaper som han kallar krafter. En kraft är en förmåga hos en kropp att pga. sina primära kvaliteter påverka och förändra andra kroppars egenskaper: storlek, form, struktur, rörelse. Elden har t.ex. förmågan att göra bly flytande, solen att göra vax vitt.

Kunskapsteori
Locke försöker i sin kunskapsteori svara på frågor om kunskapens ursprung, säkerhet, omfång och giltighet.

Locke är empirist och menar att all kunskap har sitt ursprung i erfarenhet. Själen är från början som en tom tavla, en tabula rasa. Utan erfarenhet kan vi inte ha någon kunskap.

"Låt oss då anta att själen är, som man säger, ett oskrivet blad, utan några som helst intryck eller idéer. Hur får den dessa? Hur kommer den över sitt stora förråd av idéer, som människans verksamma och otyglade fantasi utmålar med en rikedom på skiftningar som är nästan obegränsad? Varifrån har den fått allt material för sitt tänkande och sin kunskap? På detta svarar jag med ett ord: från erfarenheten. I denna är all vår kunskap grundad och från denna härrör den ytterst. Vår iakttagelse som riktas antingen på yttre sinnesobjekt eller på själens inre verksamhet som vi varseblir och reflekterar över, förser våra själar med allt material för deras tänkande. Detta är de båda källorna till vår kunskap, ur vilka alla de idéer vi har eller kan på naturlig väg erhålla framspringer."

Begreppet idé intar en central ställning i Lockes kunskapsteori. Det enda som direkt kan vara objekt för kunskapen är idéer. Det finns två källor till idéer enligt Locke: förnimmande och reflexion. Alla idéer härrör ur dessa källor. Förnimmelser förmedlas genom att sinnena kommer i kontakt med individuella sinnesobjekt och reflexion är ett slags inre varseblivning av själens egen verksamhet. Idéer som vi erhåller genom förnimmande är t.ex. gult, vitt, varmt, kallt, mjukt, hårt, bittert och sött, och genom reflexion uppstår idéer om själens egna aktiviteter, så som varseblivning, tänkande, tvivel, tro, bevisföring, vetande och vilja. Det finns inga medfödda idéer.

Enligt Locke finns det flera olika typer av idéer: enkla och sammansatta idéer, idéer som har sitt ursprung i ett sinne, i mer än ett sinne, i reflexion, eller i både sinnen och reflexion, idéer om modi eller egenskaper, substanser och relationer, och allmänna eller abstrakta idéer. Enkla idéer är idéer som inte vidare kan sönderdelas, medan sammansatta idéer är idéer som kan sönderdelas eller analyseras i termer av enklare idéer. Alla idéer som inte är enkla är sammansatta. Allmänna idéer uppkommer genom abstraktion, varigenom idéer som hämtas från individuella ting kommer att representera alla idéer av samma slag. "Idéer blir allmänna genom att man från dem skiljer de speciella tids- och lägesbestämningarna och alla andra idéer som kan bestämma dem till att bli något individuellt existerande." Med hjälp av allmänna idéer kan de existerande tingen ordnas i olika sorter. Fler än en individ kan överensstämma med en bestämd abstrakt idé.

Kunskap består enligt Locke i uppfattningen av överensstämmelsen eller oöverensstämmelsen mellan våra idéer. "Eftersom själen i alla sina tankar och resonemang inte har några andra omedelbara objekt än sina idéer, som den ensam betraktar och kan betrakta, är det tydligt att vår kunskap bara handlar om dem... Kunskap tycks mig då inte vara någonting annat än uppfattningen av förbindelsen och överensstämmelsen eller oöverensstämmelsen och oförenligheten mellan några av våra idéer. Den består endast i detta. Där denna uppfattning finns, där finns kunskap. Där den inte finns kommer vi alltid att sakna kunskap, även om vi skulle kunna fantisera, gissa eller tro. Ty när vi vet att vitt inte är svart, vad gör vi annat än uppfattar, att dessa två idéer inte överensstämmer med varandra? När vi är så fullkomligt övertygade om att kunna visa att de tre vinklarna i en triangel är lika med två räta, vad gör vi mer än uppfattar, att egenskapen att vara lika med två räta vinklar med nödvändighet överensstämmer med och är oskiljaktig från triangelns tre vinklar?" Överensstämmelsen eller oöverensstämmelsen kan återföras på fyra slag: identitet eller olikhet, relation, koexistens eller nödvändig förbindelse och real existens.

Det finns tre grader av kunskap enligt Locke: intuitiv, demonstrativ och sensitiv. Den intuitiva kunskapen är den säkraste formen av kunskap, den är omedelbar och ofelbar. Exempel på intuitiv kunskap är att vitt inte är svart, att en cirkel inte är en triangel och att tre är mer än två. Något mer osäker är demonstrativ kunskap. Demonstrativ kunskap är kunskap genom tänkande eller resonemang, där varje led i resonemanget innehåller en intuitiv kunskap. Exempel på demonstrativ kunskap är överensstämmelsen mellan triangelns tre vinklar och två räta vinklar. Denna form av kunskap är något mera osäker eftersom det vid långa deduktioner och beviskedjor kan vara svårt att hålla alla enskilda led i minnet. Den minst säkra formen av kunskap är sensitiv kunskap. Den handlar om ändliga tings existens utanför oss. Exempel på sådan kunskap är vissheten om att det existerar någonting utanför oss som svarar mot våra idéer.

Politisk filosofi
Locke kan inom den politiska filosofin sägas ansluta sig till en form av liberalism. Alla människor befinner sig ursprungligen i ett naturtillstånd av jämlikhet, ett tillstånd som de lämnar då de träder in i det politiska samhället. Det politiska samhället har sin grund i ett kontrakt som syftar till att skydda egendom (liv, frihet och tillgångar). Den lagstiftande, utövande och dömande makten bör delas, folket har rätt att göra uppror om regeringen missköter sin uppgift, och det bästa styrelseskicket är en demokratiskt kontrollerad kontitutionell monarki. Så kan Lockes politiska filosofi kort sammanfattas.

Med politisk makt menar Locke rätten att stifta lagar för att reglera och skydda egendom, liksom rätten att använda samhällets maktmedel vid tillämpningen av lagarna och i försvaret av staten mot yttre fiender.

Alla människor befinner sig av naturen i ett s.k. naturtillstånd. Det är ett tillstånd där de inom gränserna för den naturliga lagen har full frihet att handla och förfoga över sin egendom och person. Det är ett tillstånd av jämlikhet, där all makt och domsrätt är ömsesidigt och jämlikt fördelad. Eftersom alla är varandras likar och oberoende, får ingen skada någon annans liv, hälsa, frihet eller egendom. Det här är en naturlag som kan inses med hjälp av förnuftet. Livet i naturtillståndet är emellertid utsatt. Detta leder till att människor är benägna att söka gemenskap och inträda i ett politiskt samhälle.

Locke utgår i sitt tänkande kring det politiska samhället ifrån ett slags kontraktsteori. Det politiska samhället har sin grund och sitt berättigande i en ömsesidig överenskommelse mellan fria människor, en överenskommelse som innebär ett avstående av vissa naturliga rättigheter till staten i utbyte mot skydd av egendom. Den som inträder i ett civilt samhället och blir medlem i en stat avstår från sin befogenhet att själv fälla dom och straffa brott mot den naturliga lagen. Så här uttrycker Locke det själv. "Det som är grunden för och faktiskt konstituerar ett politiskt samhälle är således ingenting annat än överenskommelsen mellan ett godtyckligt antal fria män som kan skapa en majoritet för att gå samman och inkorporeras i ett sådant samhälle. Det är detta och endast detta som varit eller skulle kunna bli begynnelsen för legitima styrelser i världen."

Det politiska samhällets och styrelsens mål är att råda bot på naturtillståndets problem och det huvudsakliga skälet att sluta sig samman i stater och underkasta sig en styrelse, är att skydda sin egendom. I naturtillståndet är människan visserligen fri, jämlik och råder över sig själv och sin egendom, men hon är samtidigt ständigt hotad. Genom att sluta sig samman i samhällen kan man ömsesidigt skydda varandras liv, frihet och tillgångar. Mer precist betonar Locke tre fördelar gemenskapen i ett politiskt samhälle har framför naturtillståndet. För det första finns i det politiska samhället en etablerad, allmänt känd lag som alla har erkänt, och som kan användas för att lösa olika tvister. För det andra finns det allmänt kända och opartiska domare med rätt att döma i inbördes tvister. För det tredje, slutligen, lider det ofta brist på tillräcklig kraft i naturtillståndet att verkställa rättmätiga domar.

Locke menar att det finns vissa gränser för den lagstiftande makten i varje stat, oberoende av styrelseform, den lagstiftande maken har endast en viss räckvidd. Locke nämner fyra gränser som den inte får överskrida. För det första är den högsta lagstiftande makten inte en oinskränkt makt över människors liv och öden, och de lagar som den stiftar bör inte ha något annat syfte än folkets väl. För det andra kan den inte styra genom godtyckliga dekret, utan den skall styra genom kungjorda, etablerade lagar, som inte får ändras från fall till fall, och som är lika för alla, och genom bemyndigade domare. För det tredje kan den inte frånta någon människa någon del av hennes egendom utan hennes samtycke. Folkets eller dess representanters samtycke är en nödvändig betingelse för beskattning av egendom. För det fjärde, slutligen, varken kan eller får den lagstiftande instansen överlåta lagstiftningsmakten till någon annan. Det är alltid folket som beslutar var den skall ligga.

Enligt Locke bör makten i ett samhälle fördelas. Detta gäller särskilt den lagstiftande och den verkställande makten. Locke rekommenderar att den lagstiftande makten ges till en folkvald församling, medan den verkställande makten (inklusive den dömande och den federativa makten) tillkommer en monark. Kungens makt begränsas av lagen och kungen är underställd lagen. Visserligen har den verkställande makten rätt att handla efter eget omdöme, utan föreskrift i lagen och ibland t.o.m. i strid med den, men endast om detta sker till det allmänna bästa. Skulle monarken överskrida dessa befogenheter, utlöses folkets rätt att göra uppror.